Skidorter

Whistler Blackcomb, British Columbia, Kanada

Under 2006 och 2007 tog vi ett drygt år ledigt och reste runt i världen. Resan avslutades med en säsong skidåkning i Whistler.

2012-07-03

Under 2006 och 2007 tog vi ett drygt år ledigt och reste runt i världen. Resan avslutades med en säsong skidåkning i Whistler. Jag skrev en bok om resan och nedanstående recension är ett utdrag ur den del av boken som beskriver vår vistelse i Whistler.

”Skidåkningen sker på två berg; Whistler Mountain och Blackcomb och respektive berg har en snabb ägglift för att nå skidåkningen. Väl uppe finns det snabba sexstolsliftar vidare upp i bergen och oändligt många nerfarter att välja på. Dagar då det kommit nysnö kan man i princip åka överallt efter att snow patrol säkrat området från laviner. Detta gör de i äkta cowboy style genom att åka runt i helikopter och genom öppen dörr slänga ut dynamitgubbar på strategiska ställen. Under en säsong snöar det i genomsnitt mer än fjorton(!) meter vilket framför allt märks på att det sällan är soligt. Under vår säsong hade vi bara åtta dagar med solsken, så Whistler är främst för de som prioriterar skidåkning framför solstolen. Antalet restauranger i backarna är begränsade och som så ofta i Kanada serveras enkel food court mat i något som liknar en skolbespisning. Alla sitter vid långbord och det är vanligt att man har med egen matsäck i ryggsäcken. Generellt råder en sportig outdoor stämning, vilket är något som tilltalar mig väldigt mycket. De, vi träffade, som bodde i området, berättade att synsättet bland många i området var att man i första hand leker och har kul i naturen och i andra hand arbetade. Företaget Arc´teryx som tillverkar högkvalitativa kläder för friluftsliv och ligger i Norra Vancouver har till och med ett öppet schema som tillåter personalen att, inom vissa ramar, komma och gå som de vill. Dagar då det snöat mycket under natten står lokalerna tomma medan det på natten kan vara fullt med folk som arbetar.

Nere i byn är det delvis en annan känsla med väldigt många extremt lyxiga hus och hotell. Det finns också ett överflöd av restauranger från världens alla hörn. Man ser mycket välbeställda människor och kändisar som åker skidor någon dag men också handlar fina boutiquekläder, konst och handgjorda möbler. Även om vår lägenhet hade en hyra motsvarande en Svensk fjällstuga ligger prisnivåerna generellt mycket högt för boende. Man har till och med ett problem med att rekrytera personal till restauranger och andra serviceföretag då de anställda inte har råd med bostad. De som skibummar i Whistler bor ofta upp till sex personer per rum för att ha råd. Priserna för liftkorten ligger också högt i förhållande till Europa men i gengäld är i princip allting annat mycket billigare. Mataffärerna håller mycket hög standard och kött, fisk och andra basvaror kostar normalt en tredjedel av vad vi betalar i Sverige.

Efter två veckor med skidåkning hela dagarna och hemskola på kvällarna var vi helt slut. Benen värkte, det surrade i fötterna och till och med överkroppen kändes öm. Det var dags att ta några dagar ledigt efter allt hårt arbete. Vi hyrde en bil över dagen, åkte ner till Vancouver och köpte lite leksaker till barnen. En annan dag tog vi en dag i simhallen och slappade framför TV´n. Efter några dagar började vi dock snegla upp mot bergen igen och en morgon visade snörapporten på femtio centimeter nysnö. Vi tillbringade den dagen i Symphony Bowl som är en gigantisk gryta i form av en amfiteater på mer än fyra hundra hektar. En snabb lift i mitten tar en upp cirka tusen höjdmeter och väl uppe åker man längs kanterna tills man hittar en orörd linje ner. Precis nedanför kanterna är snön extra djup då den ligger vindskyddad och får ett extra lager snö som blåser ner över kanten. Erik som är tio år försvinner helt under snön men kommer upp igen med ett snöigt och helt obetalbart leende på läpparna. Halvägs nere dyker de första granarna upp vilket ger en annan pudrigare känsla. De stora granarna skapar en häftig inramning och ger också en större fartkänsla när vi pumpar ner i den ibland midjedjupa snön. Nere vid liften står en skylt som berättar att vi på vägen ner kört över tio björniden. Till skillnad från Europeiska skidorter som kalhugger sina pister behåller Kanadensarna mycket träd i backarna. Detta gör att snön ligger kvar på ett annat sätt och också ger en skönare naturupplevelse. Jag kan inte tänka mig att det skulle leda till mer olyckor.

Ofta sa vi på morgonen att idag skulle vi inte åka så mycket och kanske sluta lite tidigare och till och med att ta liften ner sista biten. Det blev aldrig så. Väl ute tog vi knappt ett stopp för lunch och fortsatte ofta att åka tills liftarna stängde. Bergen runt Whistler har en helt otrolig dragningskraft som gör att man aldrig vill åka därifrån.”

Recensionen är ett utdrag ur boken B4Adventures. Läs mer och köp den här.

Ska vi fika eller ta en promenad?

Det kan kännas ensamt att vara ledare. En kopp kaffe, en promenad och någon att prata med kan vara en start.